8 Juli 2010 tog vi planet till Ungern, Under hela den resan funderade jag på att jag ville ha en liten bebis. Jag ville verkligen så gärna ha det, jag frågade mamma om jag fick bli gravid (Egentligen är det mitt eget beslut). Mamma sa att jag fick om jag ville, eftersom jag är en sån morsgris så känns det mycket bättre att fråga henne först. Om jag inte skulle fått skulle jag helt enkelt vänta tills jag blivit äldre. Jag tänkte så mycket på det och ville verkligen bli gravid och Musse ville också ha ett barn, men det va jag som bestämde om det skulle hända eller inte. Pappa tyckte absolut inte att jag skulle bli gravid nu, men jag tjatade om att jag ville bli det och va helt till mig. Tanken fanns ju alltid i huvudet "-Undra vad alla kommer säga.. Hur kommer mina kusiner ta det och farmor farfar?"
Efter en heldag på stranden Balaton Györök så gick jag och mamma längs strandkanten. Jag frågade massor angående graviditeten - hur det känns, hur det är och allt sånt. Under dom 3 veckorna där var jag väldigt trött hela tiden, jag gick och gäspade jämt.. ville bara sova. Men jag förstod ju inte varför, inte för att jag funderade så mycket över det heller. Till slut bestämde jag mig för att försöka bli gravid när vi kom hem till Sverige igen. Jag var så glad.
När vi var tillbaka i Sverige så tänkte jag noga efter och många sa till mig att vänta tills jag blivit äldre och fått jobb. Men jag ville ju SÅ gärna ha en bebis. Sen tänkte jag, "Nej jag ska vänta jag ska ha ett jobb och sånt så jag kan försörja lillen." Någon vecka senare en morgon när jag stod och gjorde frukost så började jag må riktigt illa! jag kunde inte se på maten, jag var tvungen att bara släppa allt där det låg. Det kändes som jag skulle spy vilken sekund som helst. Jag gick och la mig i sängen. Senare på dagen när jag satt ute på balkongen och rökte med mamma, så säger hon "Så som du mådde imorse, kan vara en biverkning när man är gravid."
Några dagar senare åkte jag med Johanna och köpte gravtest. När jag kom hem vågade jag inte göra det direkt, jag samlade mod och gjorde det. Det visade Posetivt. Det var en konstig känsla i kroppen. Men för att vara helt säker åkte vi även till UM och tog ett Gravtest där med, det visade också posetivt dom sa att jag var i vecka 6. Alltså VAR jag gravid i Ungern utan att veta det. Jag kunde inte riktigt förstå att jag va gravid, det tog veckor innan jag vande mig vid tanken. I början var det jätte jobbigt, jag visste inte ifall jag skulle behålla det eller ta bort det. Det tog lång tid innan jag verkligen bestämt mig. Till slut bestämde jag mig för att behålla det. Det vart ett helvete mellan kusiner, dom tyckte jag va helt pantad skruvad ja allt man kan tänka sig. Men jag tog inte åt mig, jag stod upp för mitt beslut o lät ingen sätta sig på mig!
Dem första jag berättade för var; Johanna, mamma Älsklingen min bror Andreas och min kusin Zabina. När jag kommit ut från UM ringde jag till Musse, jag sa att jag var gravid men han trodde inte på det. Jag sa det flera gånger, tillslut fattade han. Mamma berättade senare för pappa, han vart såklart chockad men ändå glad han sa "Jaha så vi ska bli morfar och mormor!" Alla blev såklart chockade men med tiden lärde sig alla att det var bara att acceptera. När min farmor fick reda på det så trodde hon först inte på det. Farfar är hur lycklig som helst och frågar alltid hur det går och känner på magen när jag kommer för att hälsa och pussar honom på kinderna (så man hälsar i Ungern) Man märker hur glad han är och det gör mig så varm inombords. Farmor är också jätte glad det vet jag och det visar hon också men farfar trodde jag aldrig, jag trodde han skulle bli arg eller något besviken kanske.
Nu är jag i vecka 26 (26+2) mer än halvvägs. Och det känns helt fantastiskt helt underbart! Jag är SÅ glad att jag inte gjorde abort och jag längtar mer än jag längtat till något tills det är dags att föda. Det kommer bli så grymt när hon kommer till världen, hela mitt liv kommer förändras. Jag älskar det, jag vill köpa allt nu och ställa iordning ALLT. Men litet tag till får jag vänta tills jag fixar spjälsängen och det största. Lovar att visa mitt rum och allt som det står om ni är intreserade av att se det!
Just nu ligger hon och rör sig och sparkas och det känns super bra. Nu är jag van vid tanken på att ha en bebis i magen, när jag tänker efter så kommer det kännas konstigt sen när hon är ute att det är "tomt" i magen. Haha det känns lite äckligt, men det finns inget bättre än att uppleva graviditeten och förlossningen och sen föräldrar livet, jag har inte fött ännu men jag kan ju säga om det inte var underbart sen när jag väl gjort det. Alla har nog hört och vet att det är nå otroligt, så snart är det dags att uppleva det på riktigt!
Jag kan inte förklara med ord hur det känns när hon sparkar men det är lixom som att någon liten slår på din mage fast innifrån haha ah ni förstår säkert. Det är iallafall härlig känsla. Nu börjar hon bli så pass stor så ibland kan jag få riktigt hårda smällar och sparkar som ibland gör ont men man överlever. :)
Jag har hoppat av skolan, men ska börja igen när Amelia börjat på dagis.
Nu är jag bara hemma och förberader mig inför förlossningen och hennes ankomst. Jag älskar det.♥
Kram på dig vännen! ♥